Blogg D: Kampanjjournalistik

Jag har delade meningar gällande kampanjjournalistik. Å ena sidan är det väl allas rätt att skriva vad de vill och tycker. Å andra sidan tycker jag att journalister borde vara mer objektiva: ge information om ett ämne och låta folket själva bestämma sina åsikter.

Kampanjjournalistik är ett starkt vapen för att skapa en opinion. Som alla vet är ju ”pennan starkare än svärdet”. Pennan är ett vapen som man kan använda för att få över folket på sin sida. Just därför måste denna typ av skrivande utföras med försiktighet. Det låter lite som en diktatur när pressen bestämmer vad folket ska tycka. Journalistiken ska enligt mig vara objektiv och upplysande. De allra flesta har inga problem med att skapa sig en egen uppfattning om saker och ting, så ge oss läsare de fakta vi behöver så att vi får bestämma själva vad vi ska tycka.

Det finns vissa ämnen där jag kan hålla med om att kampanjjournalistik är okej. Ett exempel är historien om Dawit Isaak, journalisten som sitter fängslad i Eritrea. Denna historia handlar om förtryck av pressfrihet i en diktatur, och även om en oskyldig men fängslad mans lidande. Det är väl inte så konstigt att både svensk press och svenskar i största allmänhet borde vara emot detta.

Ett stort problem jag funnit med kampanjjournalistiken är att den inte är helt rättvis... Varför ska all uppmärksamhet läggas på Dawit Isaak? Det finns många fler än han som sitter fängslade i Eritrea trots sin oskuld. Vem kämpar för dem? Om Eritrea skulle släppa Dawit fri men ingen av de andra skulle alltså vi svenskar bli nöjda, för ingen annan har spelat någon roll för oss. Vi har inte blivit tillräckligt informerade om dem.

Kampanjjournalistiken används även som redskap av vissa utvisade asylsökande för att få stanna kvar i Sverige. De hör av sig till någon journalist och får berätta en rörande historia om varför de inte kan lämna landet. Dessa artiklar väcker starka känslor hos läsarna och leder ofta till demonstrationer och inte sällan till att den klagande personen får stanna. Varför är en klagande människa viktigare än hundratals som inte kan försvara sig?

Annika Östberg är ett liknande fall då jag inte håller med om vad kampanjjournalistiken har att erbjuda. Varför ska en kvinna som är uppenbart skyldig till brott och får sitta av sitt straff i ett land som USA få all uppmärksamhet av tidningarna? Finns det inget viktigare att skriva om?

Här har även journalisternas sätt att skriva om Annika Östberg säkert haft en avgörande roll. Om man med en negativ klang skrivit mer om morden som hon varit medhjälp till hade hon förmodligen inte vunnit lika stora sympatier hos läsarna. I detta fall tror jag att det var helt och hållet kampanjjournalistikens förtjänst att Annika Östberg fick som hon ville och nu får sitta av sitt straff hemma i Sverige.