Som boken The Elements of Journalism säger så är det omöjligt för alla journalister att vara helt och hållet objektiva. Alla är vi födda in i ett eget liv som har format oss och våra tankar på ett visst sätt.
Alltså måste det vara okej inom journalistik att uttrycka sina oundvikliga åsikter på ett eller annat sätt. I boken står det att det viktiga i denna situation är att vara ärlig mot sina läsare och berätta precis vad man vet och även hur man vet det. Man ska vara så ”transparent” som möjligt. Det är även viktigt att vara käll-, och självkritisk samt att dubbelkolla sina fakta innan något publiceras. Man ska själv vara hundra procent säker på att innehållet är sant.
Eftersom journalistik är en bransch som vilken annan som helst är det inte särskilt konstigt att den är vinstinriktad. Skvaller och nöje säljer mer och tar därför upp en växande plats i alla medier. Detta är ett hot mot klassiska nyheter och därmed granskning av makthavare o.s.v. Det är nämligen just dessa som försvinner för att ge plats åt de ”roliga” nyheterna.
”Its first loyalty is to citizens” står det om journalism i The Elements of Journalism. Detta och många andra regler och principer är de som enligt mig är hotade av den sociala journalistiken. Där får vem som helst skriva vad som helst och vem som helst får i sin tur läsa det. Man kan i sina texter hänga ut vem/vilka man vill och skapa stor uppståndelse. Skribenten behöver inte vara lojal mot sina läsare utan kan skriva vad som faller honom/henne in.
Å andra sidan ser jag inte detta som ett enormt problem då läsarna troligtvis inte är så godtrogna att de sväljer allt vad en bloggare skriver. De vet vad en blogg är och att det kan vara precis vem som helst som ligger bakom texten. De vet också att dessa personer, till skillnad från ”riktiga” journalister, antagligen inte får sina texter genomkollade innan de publiceras. Ingen redaktion behöver stå till svars för innehållet.
Som boken nämner har bloggvärlden och Internet i allmänhet skapat en ny uppgift för journalister. Nu finns informationen och nyheterna ofta redan ”där ute” innan journalisterna ens hinner reagera. Därmed är den nya uppgiften att sålla bland de olika nyheterna, välja ut de viktiga och ge läsarna klarhet i vad nyheten faktiskt är och innebär.
Då journalismen hittills har lyckats anpassa sig till världens förändringar så tror jag inte att den sociala journalismen hotar gammeljournalistiken alls. Den sistnämnda har tillräckligt många anhängare kvar för att slippa oroa sig. Om man vill läsa riktiga nyheter vänder man sig säkerligen hellre till exempelvis Dagens Nyheter än till Blondinbellas blogg. Av samma anledning ser man hellre på Aktuellt än Entertainment Now! (en brittisk skvallershow). Folk uppskattar fortfarande en artikel skriven av en riktig journalist.
Med andra ord så tror jag inte att god journalistik är utrotningshotad, men lite hotad är den...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Intressant inlägg. Men går det att vara 100 % säker på att någonting är sant? Kan det inte vara motiverat att publicera en nyhet om sannolikheten för att nyheten är sann är väldigt god? Och sedan kanske utforma texten på ett sätt som öppnar för en alternativ tolkning? Exempelvis kan det ju vara svårt för en journalist att bekräfta uppgifter från en muntlig källa. Till exempel om en person kontaktar en journalist angående företagshemligheter. Allt handlar om avvägning. Och till syvende och sist kommer en journalist eller tidning att få ett rykte om sig – professionella eller inte. Har du förresten kollat in Second opinion? Där får personer och företag chans att kommentera nyheter.
ReplyDelete/Olof Sylvén
Hej Erika!
ReplyDeleteJag tycker det är intressant att du tar upp problematiken med de sociala mediernas lojalitet mot medborgarna/läsarna. Förhoppningsvis är människor ännu mer källkritiska mot privatpersoners påståenden än medias, men exemplen är många där personer hängs ut i de sociala medierna på tveksamma grunder.
Jag tror precis som du att de nya medierna inte är något allvarligt hot mot gammelmedia om journalisterna tacklar det på rätt sätt och inte blundar för utvecklingen.
Håller med dig om att det är både journalistens och läsarens ansvar när det kommer till sanningen (både att presentera och tolka). Det du skriver om självkritiken är väldigt intressant. Den egna förförståelsen, de egna erfarenheterna, avgör nog ofta hur man väljer att vinkla det man skriver. Har själv märkt av detta under kursens intervjutillfällen. Man tror att intervjun ska utveckla sig på ett sätt, men det visar sig bli ett annat utfall. Svårt, men viktigt, att då släppa sina egna visioner.. Bra jobbat, lycka till på slutspurten!
ReplyDeleteInstämmer i att de sociala medierna inte är ett hot mot gammelmedia. De kan snarare bidra till att de utvecklas. Bloggar hjälpte till att skapa FRA-journalistiken och Gömda-debatten. Nu får dessa medier nya källor och informationskanaler att söka på. Ibland känns det annars att samtliga inom s.k. gammelmedia letara i samma diarer, polisrapporter, domar och protokoll. Eller en nyhetssammanfattning från Siren eller liknande. Fortsätter de i den banan tröttnar läsarna och vaknar endast till vid lite smaskigt kändisskvaller. Sociala medier kan bidra till en kvalitetshöjning om journalisterna bara håller sig till källkritk och relevans.
ReplyDelete/Lars Persson
Hej! Det du skriver känns riktigt och bra. Däremot vill jag belysa stycket:
ReplyDelete"Eftersom journalistik är en bransch som vilken annan som helst är det inte särskilt konstigt att den är vinstinriktad. Skvaller och nöje säljer mer och tar därför upp en växande plats i alla medier."
Det har du ju verkligen rätt i. Men du skriver också att:
"Därmed är den nya uppgiften att sålla bland de olika nyheterna, välja ut de viktiga och ge läsarna klarhet i vad nyheten faktiskt är och innebär."
Jag kan inte tycka att skvaller och nöje är det viktiga och tycker därför inte att man jobbar efter att välja ut de viktiga nyheterna.
Ha det gott,
Sanna