Blogg B: Etik i media

Tryckfrihet och yttrandefrihet är grundlagar i Sverige. Alla Sveriges medborgare har rätt att uttrycka sig om vad de vill! Tryckfrihetsförordningen (TF) är den del av grundlagarna som beskriver detta.

Enligt TF ska man så gott det går undvika så kallad ”ärekränkning”, genom att aldrig rikta anklagelser mot en person. Hos mig väcks nu frågan om skvallertidningar, som exempelvis Hänt Bild och Aftonbladets ”Klick”. Borde de verkligen få skriva om det de gör? I varje upplaga riktas anklagelser om fyllebråk, otrohet o.s.v. till höger och vänster. Svaret är antagligen att, eftersom det är den omtalade personen själv som måste anmäla kränkning, så orkar ingen ofta omskriven person bry sig i längden.

För alla journalister finns det vissa etiska regler, ”Spelregler för press, TV, radio”, som gäller utöver grundlagarna. Spelreglerna säger bland annat att man ska undvika att tala om en persons privatliv om det inte är absolut nödvändigt. Det är tur för skvallertidningarna att de etiska reglerna endast är rekommendationer, och inte obligatoriska. Reglerna täcker förutom personskydd många andra punkter. Bland annat säger de att nyheter och bilder måste vara korrekta för att tryckas, samt att felaktiga uppgifter måste rättas omgående. Exempel på detta finns i tidningen Illustrerad Vetenskap. I början av varje upplaga finns ett helt uppslag där felaktig information påpekas och rättas till.

Om någon känner sig kränkt av en tidningsartikel ska den vända sig till PO, Allmänhetens pressombudsman. Han vänder sig i sin tur direkt till den anmälda tidningen/tidskriften, eller till Pressens Opinionsnämnd (PON). PON kan kräva att tidningen betalar en avgift samt publicerar PONs utlåtande om artikeln.

Radio-, och TV-lagen beskriver ytterligare regler som gäller för radio och TV. Vid klagomål på något som sänts i ett av dessa medier, kan man vända sig till Granskningsnämnden för radio och TV.

Skillnaden mellan hur olika medier tolkar de etiska reglerna är enorm. Ett exempel är fallet Mats Alm, som diskuterats mycket nu på sistone. Han är misstänkt för mordet på sin fästmö Linda Chen. Här har mycket information om de berörda parterna publicerats. En skillnad är dock att bilder på Mats Alm retuscheras i TV-nyheterna, men både bilder och videor visas oförändrade på Aftonbladets hemsida.

Den bild som publicerades av en misstänkt kvinnofridsstörare i länstidningarna NWT och VF skulle enligt mig aldrig ha publicerats. Det är inte ens säkert att bilden föreställer rätt man. Medier ska inte agera domstol! Det är polisens uppgift att utreda fallet, och journalisternas uppgift att granska polisens arbete.

P1-programmet Medierna hade en diskussion gällande mordet på den homosexuelle Daniel Nordström. Mordet ledde till stora spekulationer hos alla medier. Vad kunde avslöjas om de involverades identitet? Problemet var att båda de misstänkta männen, 15 och 17 år gamla, tillhörde samma religiösa församling. Båda var starkt troende muslimer, och som grädden på moset förde 17-åringen en radikal islamistisk blogg. De flesta religioner är emot homosexualitet, och därför kunde kunskap om männens trosuppfattning möjligtvis väcka misstankar om hatbrott.

Aftonbladet var en tidning som publicerade mycket information om de misstänkta. De tyckte att religionen var viktig att nämna. Aftonbladet menade också att vem som helst kunde luska ut männens identitet på egen hand, så de kunde lika gärna skriva om det direkt.

Polisen däremot påstod att det inte fanns någon anledning att misstänka hatbrott, så många medier bestämde sig för att tiga om de misstänktas trosuppfattning. De ville inte lägga mer ved på elden hos främlingsfientliga och antiislamistiska grupper.

Uppgifter som kan leda till identifikation av en person, såsom religon, namn o.s.v. ska enligt de etiska reglerna undvikas. Själv tycker jag i detta fall att religionen kan nämnas av tidningarna. De två misstänkta männen var båda mycket öppna med sin trosuppfattning. Alltså får man en bild av de två männens personlighet som man annars inte skulle få. Å andra sidan tycker jag inte att det finns någon anledning att lägga så stor vikt vid de misstänktas trosuppfattning, eller mordoffrets sexuella läggning.

Att avgöra när de etiska reglerna ska följas är tyvärr väldigt svårt. Att nämna religionen i fallet ovan kan, som sagt, lägga grunden för ännu fler fördomar i samhället. Oskyldiga kan pekas ut som skyldiga, och anhöriga kan skadas. Å andra sidan kan information som läggs ut vara till nytta för att skydda folk, samt till att hjälpa samhället hjälpa polisen...